Madickens förlossning

22/10 -09

Vi fick komma in den morgonen vid 8tiden för att då skulle dom ta hål på hinnan. Jag hade för mycket fostervatten så de var omöjligt att jag skulle kunna komma igång av mig själv.

Läkaren förberedde oss på att de skulle ta vääldigt lång tid denna gång kanske till och med snitt eftersom magen var så enorm så trodde han inte att livmoderns skulle orka jobba. Jaja tänkte vi bara ungen kommer ut snart så vi får träffa henne =)

Kl 8.45 samlades vi i ett förlossningsrum tillsammans med två läkare som jag haft kontakt med, en barnmorska och en barnmorskestuderande. Dom diskuterade hur dom skulle ta hål på hinnan.

Kl 8.55 Trycker läkaren ner bebisen medans barnmorskan tar hål på hinnan med elektronen som hon tänkte fästa i huvudet så att vattnet skulle rinna ut sakta för att minska risken att navelsträngen skulle komma ut eller till och med barnen kunde "flyga" ut med vattnet.. Hon fick inte fast elektronen i huvudet för huvudet åkte upp. Så då fick hon hålla fingrarna där för att försöka stoppa de. De gick ju så där. De bara forsade Massssa vatten. De tog kanske 10minuter innan de var klart.

Efter de fick jag inte röra mig utan jag fick bara ligga i sängen så att inte bebisen skulle kunna vända sig eller göra nå tokigt!
vid 9.30 fick jag kliva upp försiktigt en stund. Gick fram och tillbaka i rummet och väntade på värkarna. Barnmorskan sa att om jag inte hade fått värkar till kl 10 så skulle dom sätta dropp för att få igång de. Men strax innan 10 så kom värkarna igång av sig själv och kraftiga var dom!

Kl 10 kommer bm och studenten Carina in och då började värkarna bli tätare och tätare. Carina känner efter om jag öppnat mig något och de hade hänt massor. Öppen 6cm var jag.
Så då fick jag inte röra mig något mer igen för att allt gick för fort... Å jäklar vad jobbigt de är å ligga still när man har värkar!

Kl 11 var jag öppen 7cm och då började vi prata om EDA. Barnmorskan som också hette Carina sa att om jag fortfarande var öppen 7cm nästa gån så skulle dom sätta en EDA.

Studenten stannade inne hos oss efter de för bm tyckte inte att hon skulle lämna oss för de gick så fort! Jag hade värkar hela tiden och fick inte vila en sekund. Märktes att min kropp jobbade hårt för jag svettades som en gris!

Strax efter 11 kände jag att jag fick kryst värkar men jag fattade de inte riktigt eftersom de gick så fort, de skulle ju ta tid de här. Carina kollade hur mycket öppen jag var och de då var jag öppen 10cm!!! Bm kom in och då ser hon att jag hade krytvärkar så jag fick fort vända mig till sidan (innan fick jag bara ligga på rygg stilla) och då började kroppen krysta av sig själv. Jäklar vilken kraft de var. Jag hörde bm säga lite tyst till carina att "men herregud hon har ju redan krystvärkar" Jaa tänkte jag...Säg att jag ska krysta då!! Och de sa dom =) Äntligen tänkte jag. Jag fattar inte varför jag inte gjorde de när jag kände krystvärkarna.... Behövde höra att jag skulle krysta =)

Då när jag krystade andra gången så kom läkarna in och mannen till läkare (den andra var kvinlig) han kommer fram till mig och säger "de här gick ju fort de" Jaa tänkte jag, tror inte att jag sa något till han då. Jag var ju fullt inne i krystandet =) Kl 12.15 efter 3-4 krystvärkar så kom väldens finaste lilla tjejen fram. Fick inte upp henne på en gång utan hon fick också ligga mitt imellan mina ben. Hon skrek inte heller så dom ville kolla så hon var okey. Och jag frågade även denna gång om hon levde =) Fick upp henne på magen, inge längre för navelsträngen var lite kort. Älsklingen klippte och sen fick jag upp henne till mig!

De är ju helt otroligt vad kroppen klarar av! =) Jag började skaka som ett jäkla as. De kändes som om att jag skulle tappa Madicken. Kroppen skakade för att den fått jobba så hårt! De tog ju bara ca 2,20min från första värken!

Vi ringde runt och sa att nu hade hon äntligen kommit ut! Sen vägde vi och mätte henne, hon vägde 4030g och var 53cm lång och även hon var så klart världens finaste =)

Kände inget efter denna förlossning heller. Liiiite öm men inget annat =) Men därimot hade jag eftervärkar i någon dag. De hade jag inte med Melvin!

Nästa gång (om de blir) så får dom fasiken sätta igång då med, vill inte föda hemma! Hade dom inte tagit hål på hinnan då hade vi fött hemma. Man undrar ju hur fort de hade gått om jag hade fått rört mig....?!?! =)

Hoppas att allt blev rätt nu. tycker de är så svårt att skriva ner allt. De blir en ända röra bara =)

Nu är ju Madicken 3månader och världens goaste tjej. Hon säger inte mycket hon. Så länge de inte är mat dax =)